novelsonedirection.blogg.se

Det här var allt jag ville säga och så klart får ni läsa endå men förvänta er inte att det kommer ut ett kapitel om dagen för det kommer definitivt inte hända..

hej svej!

När klockan är halv fem parkerar jag bilen utanför sjukhuset och går in. Jag stannar utanför Becka's dör några sekunder innan jag knackar på. Jag hör ett kom in och öppnar dörren och går in. "Hi" säger jag och ler mot Becka. Hon var så vacker. "Hi" svarar hon blygt och ler. "Are you ready to go?" Frågar jag. "Soon, My nurse have to come with my wheel chair." Svarar Becka. "Okay" svarar jag och sätter mig ner på en stol bredvid hennes säng. "Soo, how do you feel about tonight?" Frågar jag för att få igång ett samtal. "I'm exited" säger hon och ler sitt fina leende mot mig och jag ler tillbaka. "Me too"säger jag och tittar in i hennes ögon. Jag kommer långsamt närmare hennes ansikte men helt plötslig kommer sjuksköterska och jag flyger upp ur stolen och presenterar mig och hon säger att det var hon som skulle följa med oss. Hon hjälper Becka till rullstolen och vi börjar röra oss mot bilen. "Can i take her?" Frågar jag sjuksköterskan. "Yes" svarar hon och jag tar över handtagen och börjar rulla Becka mot min bil på parkeringen. "Can i help you" säger jag och räcker Becka min hand när vi är framme vid bilen. Hon ler ner i marken och tar den. Jag hjälper henne upp i bilen och stänger dörren åt henne. "I'll take another car and ill be right behind you" säger sjuksköterskan och jag nickar. Hon tar rull stolen och går mot sin bil och jag skyndar mig runt till förarsidan och hoppar in. Vi åker den korta biten till restaurangen i tystnad. När vi är framme hoppar jag ut och skyndar mig runt till andra sidan för att hjälpa Becka ut. Sjuksköterskan kommer med rullstolen och jag hjälper Becka ner i den. Jag rullar Becka mot restaurangen där jag ser Paul och några mer vakter som skulle möta oss här. "Hello" säger Paul när vi har kommit fram och han öppnar dörren åt oss och alla går in. "That table over there" säger Paul och pekar på ett bord med levande ljus och rosor "is yours". "Okay." Svarar jag och tackar honom och han går och sätter sig någon annan stans i restaurangen med dom andra vakterna. Jag rullar Becka fram till bordet och ställer henne där stolen skulle stått. Sedan sätter jag mig på andra sidan och ler mot henne. "So what do you want to eat" frågar jag "i'll pay ofcourse" lägger jag till. "I dont know and thank you" säger hon och ler. Hon börjar läsa menyn och jag gör samma sak. "I think i take beef with potato" säger hon efter en stund. "Oh, me too!" Säger jag och vi skrattar lite. Helt plötsligt kommer servitören och vi beställer maten och varsin Cola. Vi skrattar och pratar hela kvällen medans vi äter. Till efterrätt beställer vi glass. Efter glassen är vi så mätta att vi håller på att spricka. "This was so fun" säger jag och skrattar lite till."yes" säger Becka och skrattar hon också. "It's time to go" säger sjuksköterskan som kom från ingenstans. "Oh, the clock is ten already." Säger jag och ställer mig upp när jag har betalat. "Are you ready?" Frågar jag Becka och hon nickar. Jag rullar henne mot utgången och där säger jag hejdå till Paul och vi fortsätter ut på parkeringen. Jag hjälper Becka upp i bilen och stänger bildörren åt henne. "See you at the hosptal" säger sjuksköterskan och tar med sig rullstolen när hon går till sin bil. "See ya" svarar jag. Jag skyndar mig runt bilen och hoppar in på förarsidan. Jag kör hem i tystnad igen. När vi är framme vi sjukhuset parkerar jag så nära ingången jag kan. "This night has been amazing because of you" säger jag. "Thank you," svarar hon och kollar rodnande ner i mörkret. Jag lägger handen under hennes haka och lyfter upp hennes ansikte så jag ser henne i ögonen. Jag närmar mig långsamt henne och hon gör samma sak. Vi möts i en ljuvlig kyss som håller på i minst trettio sekunder. tillslut drar vi oss ifrån varandra och kollar in i varandras ögon. Mitt hjärta håller på att hoppa ut ur bröstet. Jag ler mot Becka.

Jag ler mot Niall och mitt hjärta dunkar galet. Helt plötsligt knackar det på bilrutan och vi hoppar till. Niall hoppar ut och börjar prata med sjuksköterskan. Jag lutar mig mot ryggstödet och somnar på direkten. Jag blinkar till av ljuset inne i sjukhuset och jag ler upp mot Niall som bär mig in till min sjukhus säng. "Godbye" säger han och kysser mig på pannan och går. Jag somnar på nästan direkten av utmattning.

                                         

Jag sätter på tv'n vid tre och sätter på kanalen intervjun skulle vara på. Klockan är bara 2.56 så den börjar inte förän om fyra minuter men jag ville vara säker på att jag såg hela. Jag satt och kollade på den tråkiga reklamen som var på och väntade. Tillslut Blev klockan tre och intervjun startade. Killarna satt vid ett avlångt bord och man såg inte intervjuaren. "Hello, it's nice to have you here" säger intervjuaren. "Hi, thank you." Svarar Harry och dom andra säger hej. "So... How is it to be in London and not fly around everywhere?" Frågar intervjuaren. "It's nice but we still miss the tour and cant wait to go back!"säger Liam och resten av killarna nickar och håller med. "When do you go back on tour? When we are Talking about it" frågar intervjuaren igen. "In two weeks i think" säger Harry och kollar frågande på dom andra. Dom nickar men jag ser att Niall ser lite ledsen ut, jag måste fråga honom varför efter intervjun. Intervjun fortsätter som en vanlig intervju bara det att Niall är ganska tyst och ser fundersam ut. Han var nog den enda jag kollade på. intervjun är tillslut klar och dom går ut ur synfältet. efter en liten stund bestämde jag mig för att skicka ett sms till Niall. "I saw you on tv, you were amazing but you looked sad, why? Xx Becka" knåpade jag tillslut ihop och tryckte på skicka knappen. Jag fick inget svar direkt så jag antog att dom var upptagna. Jag la ifrån mig mobilen och satte på datorn. Jag kollade på massa bloggar och hade tråkigt. Efter kanske tio minuter vibrerade mobilen och jag tog upp den. Det var ett sms från Niall som jag trott. "I dont want to leave London when you're here. We had so much fun. Xx"skrev han. Jag blev väldigt förvånad. Ville han inte lämna London om jag var här? Var han allvarlig? Jag är ju så tråkig. Jag bestämmer mig för att skriva ett svar."oh im glad you also thought it was fun, but we can make the best of this two weeks instead of just be sad" skriver jag och tvekar lite innan jag skickar det. Hoppas inte han tycker jag är konstig och inte svarar. Efter inte lång tid vibrerar mobilen endå. "Yes, i totaly agree with you! Can i come over in twenty minutes? I want to ask you something" skrev han. Jag läste sms:et flera gånger och nöp mig till och med i armen men sms:et var kvar så jag skrev ett enkelt svar. "Yes, i think so" skrev jag. "Okay,im on my way" skrev han. Jag satt och tänkte på vad han skulle fråga mig när Maria kom in. "Du ska få din medicin nu, och en spruta inför på måndag." Sa hon. "Okeej" svarar jag och hon börjar ge mig min medicin. Jag rycker till lite när hon tar sprutan men allt annat bara flyger förbi. Tillslut är hon klar med medicinen och då går hon och hämtar lite mellanmål till mig. Innan Maria hunnit komma tillbaka kommer Niall för andra gången i dag. "Hi"säger han och kommer fram till mig och kramar mig som han brukar. "Hi" svarar jag och ler. "How bad was i?" Skämtar han. "Not bad at all, but you seemde quiet" svarar jag lite frågande. "I dont want to leave you here when you're sick" säger han. "Really?"säger jag frågande.jag har fortfarande svårt att vänja mig vid tanken att han vill vara med mig. "Yes, i think your beautiful"säger han lite blygt."thank you"säger jag och tittar leende ner och rodnar. "And i wanted to ask if you were free tomorrow night, i would like to go out and eat dinner with you" säger han och jag får inte fram ett ord, jag öppnar och stänger munnen men det kommer inget ljud. Precis då kommer Maria med mitt mellanmål och stannar upp i dörren. Niall vänder sig snabbt om och blir genast lite blyg. "Oh hi Niall, i didnt know you Where here" säger hon lite chockat. "I just wanted to ask if Becka could follow me out on dinner to morrow?"frågar Niall rakt på sak. "Well...um.. I think it's possible but you have to know about the risks and what big responsibility you would have and it have to be some doctor or nurse with you if something would happened."svarade hon. "I have already thought of that and i understand what im putting myself into."svarar Niall som om det var det självklaraste svaret av alla.

När jag vaknar är det ljust och jag blinkar lite innan jag kan se. Jag ligger och tänker på ingenting tills jag kommer ihåg vad som hände igår. Jag tar upp mobilen och ser att jag har fått ett meddelande från  okänt nummer. "Goodmorning, i just wanted to tell you that im on the tv 3 o'clock, you maybee wanted to know :) and how are you? XxNiall" jag ler stort och börjar skriva ett svar. "Thank you for letting me know, im pretty good, and you?xx Becka" knåpar jag till slut ihop och skickar efter några minuter av tvekan. Jag kollar på klockan och den är halv nio, jag blir väldigt förvånad över att jag har sovit så länge. Nästan med en gång vibrerar mobilen igen. "Me too, a bit tired but that's all, i wondered if i could come by in about an hour, if your not busy?xx" Stog det. "I don't think i am, so you can come. It's so booring here!xx" svarade jag och tvekade än en gång när jag skickade det. Jag fick svar med en gång "ill be there in about an hour.xx"stog det. Jag kund inte sluta le, det var omöjligt. Jag satt och drömde om dagen och helt plötsligt kom Maria in med min medicin. "Godmorgon sömntuta, hur är det?" Sa hon. "Rättså okej tror jag" svarar jag och ler fånigt. "Du verkar glad, något kul som hänt?" Säger hon och ler. "Niall kommer om ca......" Sa jag och kollade på klockan "oj! Om ca en kvart" sa jag. "Så gulligt" säger hon och börjar ge mig min medicin som är en vana nu. "Jag kan inte fatta att han verkligen vill träffa mig" säger jag nästan lite till mig själv. "Det är inte så svårt att fatta, så cool som du är." Säger Maria och jag fnyser lite. "Så nu är jag klar, jag ska gå och hämta frukost till dig, är du inte hungrig?"frågar hon. "Jo kanske"svarar jag och känner hur det börjar kurra mer och mer i magen. Det kanske är bra att inte vara hungrig när Niall kommer. Maria tar med sig vagnen med mina mediciner och går ut. Jag bestämmer mig för att lyssna på musik men hinner inte ens lyssna klart på Best song ever innan Maria kommer tillbaka med min frukost. "Åh vad gott" säger jag och sätter mig mer upp så att jag ska kunna äta lättare. "Det var det godaste jag kunde hitta" sa Maria och ställde brickan på bordet över sängen vid mina fötter och puttade fram det. Jag satte genast igång att äta. "Jag ser att din matlust är bra, det är ett gott tecken" säger Maria jag nickar lite och fortsätter att äta. Maria försvinner ut igen och jag äter tills jag inte orkar mer och då är klockan fem i halv tio och jag börjar bli nervös. Jag ställer disken på bordet bredvid sängen och sjuter undan bordet över sängen lite. Tillslut knackar det på dörren och jag säger come in och hjärtat börjar dunka. Jag ser hur dörren öppnas och det känns som om allting går i slow motion. Jag trodde faktiskt att det var Niall men det var tråkigt nog dr Tommson. "Goodmorning i just wanted to tell you that we're starting With the operations again on monday" sa han. "Okay" svarar jag , det hade jag glömt bort. Han nickade mot mig och gick sedan ut igen.

Niall's perspektiv:

Jag går genom korridoren och hjärtat börjar banka fortare. En liten bit innan Becka's rum möter jag en man i vit rock. Vi nickar mot varandra och jag fortsätter att gå den sista biten. Jag sätter handen på handtaget och öppnade långsamt. "Hi" sa jag när jag har öppnat dörren. "Hi" svarar Becka. Jag går fram och ger henne en kram. Jag sätter mig på en stol bredvid hennes säng. "So what are you doing here in the days" frågar jag för att försöka få igång ett samtal. "Not much, is on the computer or on My phone"svarar hon "and ofcourse, get operated" lägger hon till och ser trött ut. "Okay...but what do you do on the computer?" Frågar jag. "Things, like listening to musik" säger hon och rodnar lite. "What music do you listening to then" frågar jag. "I like One republic and Coldplay maybee, and you ofcourse" svarar Becka. "Wich song is your absolutley favourite of all songs in the world?" Frågar jag. "I think little things or maybe they dont know about us" svarar hon "do you have any favourite of your songs?" Lägger hon till. "I think i like little things, but i like all songs that we sings" svarar jag fundersamt. Vi får igång ett samtal och pratar om allt och ingenting. Vi skrattar jätte mycket och skojar. vi busringer till och med Harry. Till slut är klockan mycket och jag måste gå och göra iordning mig inför intervjun. "I have to go now, get ready for the interwiew you know" säger jag. "Okay, im gonna watch, 3 right?" Säger Becka. "Yes, bye" säger jag och hon svarar med ett lite blygt "bye" tillbaka. Jag ler när jag går ut och fortsätter mot utterdörrarna, eller har snarare ett fånigt flin på mitt ansikte. Jag kollar på klockan och ser att den redan är fem i två och vi skulle mötas två på intervju stället. Jag skyndar mig ut till bilen och kör iväg så fort jag kan. När jag äntligen är framme går jag till rummet vi skulle träffas i och ser dom andra killarna sitta och äta. "Is there any food left for me?" Frågar jag hungrigt. "A little over there" svarar Harry och pekar på en hamburgare. "Just that?" Frågar jag. "Thats how it goes when your late" säger Liam och dom skrattar lite. Jag sätter mig i allafall och äter. När vi ätit upp går vi till sminket och fixar oss sen står vi bakom kulisserna till intervju stället. Jag är faktiskt lite nervös, intervjun kommer sändas över hela världen."don't be nervous" säger Zayn och klappar mig på huvudet, vi känner varandra såpass väl att vi ser när någon annan inte mår bra eller är nervös. "Ha ha" svarar jag nervöst. Jag orkar inte skämta nu, jag vill bara vara med Becka och ha kul. Till slut är det dags och vi går upp och sätter oss på stolarna och personalen eller vad man ska kalla det räknar ner från tio. "Ten..nine...eight....seven...six...five...four...three...two...one...."

                   

Jag lämnade sjukhuset med ett leende på läpparna. Jag hade tagit Becka's nummer och det kändes bra. Jag var tvungen att åka och hämta pizza till killarna för att jag skulle få någon mat. Jag åkte och köpte pizza och sen hem till Louis, under tiden jag hämtade pizza fick jag åtminstone skriva tjugo autografer men det är inte så farligt att vi behöver ha vakter just den här tiden då alla fans tror att vi är hemma hos våra familjer när vi är lediga, men det är vi inte alltid. Jag stapplar fram till hissen i höghuset Louis bor i. Jag åker hissen upp och bankar lite på dörren med foten för att jag inte kan öppna den. Louis kommer och öppnar och jag jag går in med alla pizza kartonger och ställer dom på soffbordet. "Helloo Niall"ropar Liam och fortsätter sedan spela FIFA med Zayn. "Hi"svarar jag och knör mig ner i soffan. Jag öppnar en pizza kartong och tar en bit. Dom andra följer mitt exempel. "Are you exited?" Frågar Louis mig. "For what" svarar jag , jag har ingen aning. "The interview tomorrow" säger Louis förvånat. "Oh right, i forgot that" svarade jag när jag kom på vad han menade. Vi skulle ha en stor intervju imorgon som skulle sändas på tv. "Hello earth is calling" ropar Harry. "What" svarar jag igen. "Do you want to play?" Frågade han. "Um, okay" svarar jag tveksamt, jag kunde inte sluta tänka på Becka. Jag gick fram och satte mig bredvid Harry och tog kontrollen och började spela. Jag förlorade med 3-0 till Harry. "Louis you can play now" sa jag och gav kontrollen till Louis och satte mig i soffan och tog en till pizza bit. Jag satt och tänkte på Becka och hoppades att Jag skulle kunna se henne igen imorn. Det var ju fredag så vi var uppe ungefär till halv tolv. "I think i should go home now" sa jag och jäspade. "Me to" sa Zayn och dom andra höll med. "Jag reste mig upp och gick mot dörren. "Bye lads" sa jag och dom andra svarade med ett bye. Jag tog hissen ner, så lat som jag är, och gick ut till bilen och åkte hemåt. När jag till slut kom hem föll jag nästan ner i sängen av trötthet. Jag somnade nästan med en gång jag lagt mig till rätta i sängen. Jag sov en lång och dröm lös natt.

När Niall har gått ligger jag i sängen och kan inte tro det. Han hade kommit och hälsat på mig, frivilligt! Jag ligger i sängen och stirrar rakt upp i taket, jag märker inte ens att Maria kommer in. "Hur mår du?" Frågar hon. "Va, jaha ganska bra tror jag" svarar jag. "Är du säker" säger hon och kommer fram med mina mediciner. Jag skakar lite på huvudet och känner hur det börjar dunka igen. Hon ger mig min medicin och sen pratar vi lite om dagen och Niall. Till slut måste hon gå för att hon ska på ett möte och jag ligger kvar och tänker på Niall. Tillslut somnar jag. Jag vaknar helt plötsligt av en hög smäll. Jag tittar mig omkring och ser ingenting, det måste vara utanför. Jag ligger skrämt och väntar på att något ska hända. Där lät det igen. Jag ligger tyst och väntar på att det ska hända ännu mer. Helt plötsligt hör jag massa brak och skrik. Nån kastas in i min dörr men den håller och tumultet fortsätter. Jag ligger och stirrar rakt ut i mörkret och väntar på att det ska sluta låta så mycket. Efter ett tag blir det tyst och Maria kommer in och sätter på ljuset på låg ljusstyrka. "Vad händer där ute Maria?"frågar jag med en gång. "Vi tror att det var en man som ville ta sig in i ditt rum, vakterna tog hand om honom" svarar hon. "Har jag vakter?" Frågar jag förvånat. Det hade jag ingen aning om. "Ja, man vet ju aldrig vad som kan hända,tror du att du klarar dig eller ska jag stanna resten av natten?"säger hon. "Jag klarar mig nog"svarar jag enkelt. "Godnatt igen då" säger hon och släcker lampan när hon går ut. Jag lägger mig ner igen och försöker somna om, men det är svårt efter vad som hände. Tillslut somnar jag och sover en natts orolig sömn.

Jag vaknade av att någon bankade på dörren. Klockan var bara halv sju. Jag masade mig upp och satt på mig en morgonrock. Jag gick och öppnade dörren och dör stog Louis. "Goodmorning, Simon called us to his Office for work"sa han. "Now?"frågade jag. "Yes now, get some clothes were leaving in thirty."svarade Louis. "Mhmh." Muttrade jag och masade mig iväg. Jag hade ingen lust att jobba efter det som hände igår. Jag letade upp några lätta kläder och satte på mig dom sen gick jag och bredde tre mackor att äta på vägen. Jag gick ut till Louis i hallen och satte på mig ett par vita sneakers. Vi gick ut till Louis bil och åkte iväg till Simons kontor. När  vi kom dit var redan dom andra där. "So, were gonna record a song today but then you can go home earlier becaus what happened yesterday."sa Simon och vi nickade tacksamt och följde efter honom till studion. Jag kunde inte koncentrera mig så vi ta om mina delar många gånger men till sist var vi iallafall klara. "Should we go to Nandos now" frågade Louis när vi gick ut till bilarna. "Yes!" Svarade jag med en gång. "Okay" svarade dom andra. "Se you in a bit" sa Louis och vi hoppade in i bilen och åkte till Nandos. Väl där tog vi ett bord undanskymt i ett hörn av restaurangen för att det inte skulle bli någon uppståndelse. Louis gick och hämtade våran mat och sen åt vi som galningar. Jag sa inte mycket för att jag tänkte bara på Becka. Jag ville åka dit ikväll men jag vet inte om jag vågar. 

Jag vaknade mitt sjukhus rum och kände en enorm smärta i mitt huvud. Jag hade mycket mer slangar nu en tidigare men jag kunde inte sluta tänka på niall, han verkade vara så snäll och rolig men jag får förmodligen aldrig träffa honom igen. Han tycker säkert att jag är äcklig och ful. Precis då kom massa sjuksköterskor in och gav mig massa mediciner frågade om jag kunde säga några ord och om jag kunde se vilka figurer det var på några papper dom hade haft med sig. Dom sa att jag klarade mig bra och sen gick dom. När jag hade legat i sängen ett tag och haft tråkigt så kom mamma, pappa och Simon in. "Hej gumman hur mår du?" Frågar mamma oroligt. "Jag vet inte" svarar jag ärligt. Dom kommer fram till mig och kramade om mig en och en. "Så hur var det med one direction killarna här då?" Frågar Simon. "Det var jätte kul dom var så snälla"säger jag och ler tills jag kommer att tänka på Niall. "Vad kul" säger pappa. Jag och min familj pratar inte riktigt om vad som hänt eller att jag har opererat mig. "Jag tror att vi måste gå, vi ska på ett möte"säger mamma"hejdå". "Hejdå"svarar jag och dom går. "Oh sorry hi" hör jag en röst som jag känner igen säga. "Oh hello"svarar mamma chockat och hon nickar mot någon jag inte kan se och så går hon och resten av familjen ut. Jag ser en blåögd kille komma in och jag tror att jag ska tappa hakan. "Hi" säger han och ler "how are you" säger han mer allvarligt och kommer fram och kramar om mig och sätter sig sedan på en stol nära min säng. "I'm pretty good" säger jag fortfarande chockad. "Are you sure?" Frågar han tvivlande. "Yes"svarar jag "but what are you doing here?". "I Wanted to se if you were okay" svarar han mig. Jag nickade bara. Han var så söt. Jag förstod inte att han ville veta om jag var okey. Jag stirrade in i hans ögon och han fängslade mig tills allt bröts av att hans telefons skarpa signal. Jag ryckte till och tittade bort. Niall ställde sig upp och svarade "hello.....yea......okay....i'll come in an hour....bye". Han lägger på och vänder sig om mot mig. "It was Louis, he Said that they Wanted food so im Gooing to get them some but im not Gooing to leaving until like an half an hour." Sa han och satte sig ner igen.

"Call dr Tommson, we need him!" Ropade en sköterska jag kollade på Louis som var lika blek som jag kände mig. Vi vet inte vad som hade hänt Becka hade bara blivit tyst och blek och sen började maskinen pipa. Vi stog i ett hörn och kollade på varandra. Efter ett tag kom mannen som hade tagit oss till rummet tillbaka. "You should go now" sa han kort. Vi följde efter honom ut och jag kollade numret på rummet för jag var tvungen att se henne igen. Mannen tog oss ut till bilen och körde hem oss till Louis för vi var alla väldigt chockade. Vi satte oss i soffan hos Louis och pratade om vad som hade hänt. Vi var hos Louis i flera timmar och åt middag där men till slut blev det sent så alla gick hem till sig själva. När jag kom hem gick jag direkt och la mig i sängen och försökte sova men det gick inte, jag kunde inte sluta tänka på Becka. Men till slut somnade jag och sov en natts orolig sömn.

Jag vaknade upp av att min säng rörde sig. Massa människor gick runt om kring mig stressade och skrikande. Jag såg mamma och pappa. Jag såg dr Tommson, han kom mot mig och började prata. "Du undrar nog vad som händer, jo det är så att en artär i ditt huvud sprack och vi är tvungna att operera genast"sa han. "Var....är....dom..."sa jag svagt. "Dom åkte hem" svarade han. Nu hade vi kommit in i en operations sal. Dom la mig i mitten av rummet och satte en mask framför mitt ansikte och sa åt mig att ta djupa andetag. Jag gjorde det och kände världen försvinna. Allt blev suddigare och suddigare.