Snabbis
Kategori: Allmänt
WHY ME? - DEL 12
Kategori: Allmänt
Becka's perspektiv:
Jag vaknar upp av att Maria skakar om mig. "Vad är det" säger jag surt och sjunker ner ännumer i kudden. "Du har en operation nu" Svarar hon snällt som vanligt. "Mhmh" svarar jag bara och låter henne göra iordning mig medans jag tänker på kvällen innan. Han hade kysst mig. Det var bara så fantastiskt. Tillslut är Maria klar och hon rullar ner mig till operations salen med hjälp av några andra sjuksköterskor. När vi är framme får jag byta säng. "Soo, now we have less then the halv tumor left. This operation will take five hours and we'll take away so much we can. All if it's possible. Are you ready?" Säger dr Tommson. Jag nickar bara. Narkos läkaren ger mig ger mig medicinen så att jag ska somna och jag somnar på mindre än en minut. Jag känner ingenting bara flyter runt i mörkret.
Dr tommson's perspektiv:
Vi opererar i fyra timmar utan några komplikationer. Vi har fått bort nästan halva av det som var kvar." Is every thing alright" frågar jag narkosläkaren. Det är en rutinfråga som jag frågar varje gång jag opererar. "Yes, everything is fine here." Svarar han säkert. "Blod pressure?" Frågar jag killen som kollar blod trycket."wait, it's geting low" säger han och stirrar på den snabbare och snabbare pipande maskinen. Jag opererar snabbare och försöker hitta felet. Efter ett tag hittar jag felet, det var en blodåder som hade spruckit. Men det tog för lång tid så vi stänger såret och skickar Becka till uppvakningsavdelningen. Vi är inte säkra på att hon ska vakna så vi går för att informera föräldrarna som har väntat i väntrummet hela tiden. "The operation went well at first but then something happened so we had to close up, she's alive but havent waked up yet." Säger jag till föräldrarna när jag kommit fram till vänt rummet. "Is she going to die?" Frågar mamman oroligt och ser ut att börja gråta när som helst. "We dont think so, she's stable for now." Svarar jag säkert som en doktor. "Do we get to see her?" Frågar pappan. "Yes, come with me."säger jag och vi börjar gå mot uppvakningsavdelningen. Jag öppnar dörrarna och leder föräldrarna fram till Becka's säng. Hon har massa slangar och ser vit ut. Mamman sätter handen för munnen och en tår rullar ner för kinden. Hon går fram och sätter sig vid Becka och tar hennes hand. "Jag älskar dig" säger hon och jag förstår inte vad hon säger men bryr mig inte. Jag kollar på klockan och säger att jag måste gå. Innan jag går kramar föräldrarna mig och säger tack. Jag går därifrån och önskar att tjejen ska överleva.
Niall's perspektiv:
Jag sitter med killarna och äter pizza i Harrys lägenhet. Vi har varit och gjort de sista förberedelserna till den nya skivan och nu är vi döds trötta och vill bara sova. "How was your dinner with Becka yesterday?" Säger Liam och lyfter på ögon brynen. "Good i think" svarar jag enkelt och börjar tänka på Becka igen. "Hello! Earth is calling" ropar Louis. "What" svara jag förvirrat. "Nothing" säger Louis och killarna skrattar. Jag ignorerar dom och tar ännu en pizza bit. Helt plötsligt börjar min telefon vibrera och jag tar upp den. Okänt nummer står det och jag svarar. "Hello?" Säger jag. "Hi, is it Niall?"frågar personen i telefonen. "Yes, who are you?" Frågar jag. "Im Becka's nurse from The hospital if you remember me?" Svarar hon. "Oh yes! " svarar jag och undrar varför hon ringer mig. "Yeah....Becka talks all lot about you so i thought i should call you... She just got operated and it was a bit complicated so i wondered if you wanted to come and visit?" Säger sjuksköterskan och jag ler inte längre. Och jag tror att killarna märker det för dom blir tysta och kollar på mig. "Uhm, is she alive?" Frågar jag tyst. "Yes but she's still asleep."svarar sjuksköterskan. "Okay, when can i come?"frågar jag. "Right now if you want" svarar hon. "Okay, bye"säger jag och vi lägger på. "What was that about?" Frågar Louis undrande. "Becka was operated or something and i'm going to visit." Svarar jag och reser mig upp. "I'll go with you." Säger harry och reser sig upp han också. Vi går mot dörren och sätter på oss skorna. "I drive" säger harry och jag nickar. "Bye" ropar Louis från vardagsrummet och vi går ut till bilen och åker till sjukhuset. Han parkerar nära ingången och vi skyndar oss in för det har börjat regna. Jag ser sjuksköterskan stå och prata med en person när vi kommit in genom dörren. "Hi, this way" säger hon när hon kommer fram till oss och vi följer efter henne genom sjukhuset och upp för trapporna. Jag undrar om jag borde vara orolig eller inte, det är mycket som går genom huvudet nu. Vi kommer till uppvaknings avdelningen och jag tittar i varje säng efter Becka. Jag får veta hon ligger i sängen längst bort. Jag tittar på harry och han nickar. Jag börjar långsamt gå och kikar förbi kanten på skynket som skymmer sängen Becka ligger i. Jag tittar på harry och går sedan fram till sängen där Becka ligger full av sladdar. Jag sätter mig på stolen bredvid sängen och tar hennes hand. Helt plötsligt börjar en maskin pipa högt och snabbt och jag hoppar till. Det kommer sjuksköterskor och doktorer springande. Dom knör sig fram till sängen och börjar göra massa saker. Det kommer en sjuksköterska som säger att jag måste gå men jag vill inte. Helt plötsligt hör jag någon ropa"clear" och alla stannar upp med vad dom gör. Det hörs en smäll och Becka's bröstkorg skuts uppåt. Maskinen piper fortfarande snabbt så dom gör samma sak igen. Efter det kan jag inte se mer för jag blir bortkörd av sköterskan. Jag hittar harry ute i väntrummet där han står och tittar efter mig. Jag går fram till honnom och han kollar undrande på mig. Jag rycker på axlarna för jag vet ingenting och vi sätter oss ner i soffan vid väggen. Jag lutar mig mot ryggstödet och glider ner en bit. Så sitter jag och väntar i nästan en halv timma med harry bredvid mig. Precis när jag håller på att somna kommer sjuksköterskan som körde bort mig tillbaka. "Is she alive?" Frågar jag skräckslaget. "Yes, her heart stopped but we fixed it. She's not awake but you get to se her maybe five minutes before you have to go" svarar hon och jag andas lättat ut. Vi följer efter sjuksköterskan tillbaka och jag säger hejdå till Becka. Harry kör hem medans jag sitter i passagerar sätet halvt sovande. På vägen hem fastnar vi i bilkö, det hade varit någon bilolycka men till slut kom vi hem och jag la mig direkt i Harrys gästrum och somnade som en stock.
Jag har inte skrivit alls på senaste tiden men jag kan inte hjälpa det. Det har varit så mycket skola och det är ju betyg och sådant man får. Hoppas att ni inte helt slutar läsa.