novelsonedirection.blogg.se

Det här är en One Direction novellblogg där jag kommer skriva noveller om one direction när jag har tid.

WHY ME - DEL 5

Kategori: Allmänt

Jag söker på google och får upp massa bilder på dom och väljer en av dom att ha som bakgrunds bild till datorn. Jag lyssnar igenom hela albumet och älskar varenda låt. Sen är jag så trött att jag stänger ner datorn och tar av mig hörlurarna och somnar direkt. Denna natten drömmer jag om One Direction.                                                                                                                                                                                

                              

Det har gått fyra veckor sedan jag kom till London. De senaste veckorna har jag bara blivit opererad och fått massor med medicin. Det har varit en väldigt jobbig tid. Om det inte varit för pojkbandet skulle jag nog inte ha klarat allt det här. Var fjärde vecka har jag fått veta att jag har lite 'lov' eller vad man ska säga. Jag har blivit ett väldigt stort fan av one direction på senaste tiden. Men iallafall så har doktorn sagt att han har fått bort det mesta av tumören men inte hela. Jag låg och lyssnade på best song ever när Maria kom in. ”God morgon, jag ska berätta något väldigt kul” säger hon väldigt glatt. ”God morgon, vadå?” säger jag trött. ”Du ska få förverkliga en dröm som 'Min stora dag' kommer att fixa för att du är svårt sjuk.” säger hon glatt. ”Vilken dröm som helst?” frågar jag förhoppningsfullt. ”Ja, vad du vill!” svarar hon. ”Kan jag få träffa One Direction?” frågar jag. ”Ja det tror jag allt” svarar hon ”Jag kommer tillbaka senare med mer information”. ”okej” säger jag glatt. Jag ska få träffa One Direction !! jag har aldrig varit så här glad i hela mitt liv. Jag loggar in på twitter och ser att jag har fått ca 200 nya följare. Jag är ganska känd genom min sjukdom, dom har pratat om mig på nyheterna och nån har startat en hashtag som lyder: #staystrongBecka. Jag blir verkligen uppmuntrad när jag ser fina kommentarer, men det finns såklart hat också men jag bryr mig inte så mycket, dom har inte vart med om vad jag har vart med om. Jag sitter med datorn hela dagen, även när jag äter för jag inte orkar göra nåt annat men vid fyra så kommer Maria igen. ”Vet du vad?” säger hon glatt. ”Neej” svarar jag. ”Du ska träffa One Direction i övermorn!!” säger hon glatt och kommer fram och kramar mig. ”Verkligen, du skojar inte nu va?” svarar jag och hon skakar på huvudet. Jag skriker lite och är bara jätte glad. Resten av dagen är jag jätte glad och tänker på One Direction. Det känns som om det är en evighet till onsdag, då dom ska komma till mitt sjukhus rum och vara här hela dagen. På tisdag kvällen kommer Maria in och ger mig lite mediciner ”så hur känns det inför imorn?” frågar hon glatt. ”Jag är nog lite nervös” säger jag. ”Det är normalt”säger hon ”jo förresten, dom kommer klockan nio imorn så vill du att jag ska väcka dig?”. ”Om jag inte är vaken vid sju så kan du la väcka mig, jag måste göra mig fin, du vet” skämtar jag. ”Okej, nu måste jag gå, godnatt vi syns imorn” säger hon. ”godnatt” svarar jag. Jag ligger och stirrar upp i taket för jag kan inte sova. Tänk om dom inte gillar mig? Tänk om dom tycker att jag är ful? Tänk om dom åker hem med en gång för att dom har tråkigt? Men till slut somnar jag i alla fall. Jag vaknar vid sex som vanligt och jag tar min väska som ligger på bordet bredvid min säng. Jag har typ inget smink med mig men i alla fall lite concealer så jag sätter på den innan jag sätter på moments. Jag somnar om blir väckt av Maria. ”Godmorgon” säger hon och börjar ge mig min medicin. ”Godmorgon” säger jag nervöst. Jag längtar men ändå inte. Klockan går och är helt plötsligt halv nio och några folk har varit inne i mitt rum och grejat. Jag har fått veta att dom ska filma besöket till deras film, 1D3D/this is us. Klockan är fem i nio när jag hör någon knacka på dörren. Först tror jag att det är killarna men det vara bara Maria som undrade om jag ville att hon skulle vara med och jag sa ja.

 

Nialls perspektiv:

 

Jag och killarna hade fått ett uppdrag av Simon där svenska 'Min stora dag' uppfyllde svårt sjuka barns önskningar och vi skulle få träffa en tjej som hade en väldigt sällsynt tumör i hjärnan som bara två personer innan henne hade haft. Vi är väldigt glada att vi får göra någon så sjuk glad men vi är även lite nervösa. Tjejen hette Becka och var då från Sverige och vi skulle träffa henne på sjukhuset och vara med henne hela dagen. Klockan var kvart i nio när vi kom till sjukhuset i London, vi skulle träffa henne vid nio så vi fick komma in i ett rum och vänta. ”So what are we gonna do when we wait” frågar Louis som inte kan vara still en längre tid. ”get a life, Louis” svarar Zayn på skämt där han sitter och smsar med Perrie. ”Uhhh i'm bored!!” ropar Louis. Jag kollar på klockan och ser att vi borde gå nu men vi vet inte vart vi ska. Precis när jag tänkte det kom det en man in i rummet och sa att vi skulle följa efter honnom. Louis blev överlycklig. När vi kom fram till dörren som gick in till Beckas rum gick mannen in och sa att vi skulle stanna utanför.vi stog och väntade utanför och hörde lite röster. ”Okay you can go in now” sa mannen till oss och gick iväg. Louis öppnade dörren och gick in och efter kom Harry och sen Zayn och sen kom jag och Liam sist. Det var en chock när jag kom in och alla vi sa glatt hi. Men hon var bara så snygg!! Hon såg ju lite trött ut och så men i hennes fall skulle jag sova dygnet runt. Men jag kände hur mitt hjärta började dunka mer när jag tittade in i hennes ögon, dom var så djupblåa och snälla.

 

Så! nu är äntligen del 5 ute, hoppas att ni gillade det :)

Sorry!!

Kategori: Allmänt

Jag vet att jag inte har lagt upp någon del men det kanske kommer upp imorgon för idag började jag skolan och det är väldigt mycket nu så att ni vet :)

WHY ME - DEL 4

Kategori: Allmänt

”Bara på ett villkor” säger jag ”Att mamma, pappa och Simon får flytta med”. ”Självklart, självklart” Säger läkaren ”Planet lyfter på lördag kväll, ni behöver bara packa det nödvändigaste, ni kommer få ett rum på sjukhuset i London, ni kommer också ha med sköterskan som har skött om Becka under tiden hon varit här på flyget och i London lite som hjälp översättare också”.
                                                                                                                                                                     
 
 
                                      
 

När jag vaknar upp på lördag morgonen efter ännu en natt med mardrömmar, denna gången om flygresan. Jag har alltid varit flyg rädd. Jag har fått tillbaka min mobil (dom hade tagit hand om den i måndags) så jag tog upp den och kollade igenom mina sms, jag hade fått jätte många sen i måndags från nästan alla i klassen. Klockan var sex (det är den tiden jag brukar vakna nuförtiden). Planet skulle inte lufta fören klockan sju ikväll så vi behövde inte åka till flygplatsen fören kanske fyra, fem. Efter några minuter kom Maria, det var sjuksköterskan som jag hade haft hela tiden och som skulle följa med till London. Hon gav mig mina mediciner och lite smärtstillande. ”Så hur känns det nu då” sa hon glatt, vi hade blivit vänner för vi träffades så mycket på dagarna. Jag hade fått veta att hon var tjugofem år gammal och att hon hade kille. ”Jag vet inte jag är flyg rädd..” svarade jag sammanbitet. ”Det är lugnt vi flyger bara i en timma. Och jag kommer sitta bredvid dig som sjuksköterska.” svarade hon lugnt, jag blev pytte lite lugnad men det är alltid något. Dagen gick fort och det visade sig att vi skulle vara vid flygplatsen vid tre så vid två kom min farmor och farfar, mormor och morfar och sa hejdå sen åkte vi till flygplatsen, jag fick åka rullstol för jag var fortfarande svag och jag behövde ha slangar i armen. Flygresan gick bra för jag sov mig igenom hela resan. När vi kommer fram till London står det en liten limousin, jag är väldigt förvånad jag är liksom bara sjuk, men det är la ovanligt eftersom jag en den tredje i hela världen som har den här typen av en tumör. När alla har satt sig i bilen, jag fick en plats vid fönstret vilket jag är jätte glad över, kör vi iväg igenom London. På varje busshåls plats sitter stora affischer på fem killar som jag har hör lite om hemma men inte mycket så jag har ingen aning om vad dom gör eller vad dom heter. Men jag bestämmer mig för att jag ska lyssna på dom när jag kommer till sjukhuset och när jag får tid. När vi äntligen kommer fram till sjukhuset och kommer fram till mitt rum ser vi att det står en säng till mig där och att det finns en lapptopp, en tv och och ett par dyra gröna hörlurar. Jag blir jätte glad men ändå ledsen med tanke på varför jag får allt det här. Jag blir fram rullad till sängen och Maria hjälper mig upp i sängen som är jätte skön och mjuk. Mamma pappa och Simon sätter sig på mina sidor. Vi sitter och pratar ett litet tag innan en doktor kommer in. Det är en man i trettio års åldern kanske. Han presenterar sig och säger att han heter dr Tommson och är världens bästa tumör specialist. Han undersökte mig lite. ”So, now i'm gonna go and check som things and i'll be back tomorrow, i'm sorry but we don't have visitors from 6 at night to 9 at morning so you have to go now i'll show you to your room.” Säger han till mamma pappa och Simon. Klockan var tydligen halv nio på kvällen. ”Okay, god natt Becka” sa mamma och så följde dom med dr Tommson. Jag bara låg och tittade rakt upp i taket och efter en stund kom Maria. ”Hej hur är det” frågar hon. ”det gör lite ont i huvudet, det känns som om nån äter upp mig långsamt inifrån” svarar jag. ”Okej jag ska säga det till dr Tommson, nu ska jag ge dig din för medicin till behandlingen som vi förmodligen börjar med i övermorgon så du får vila lite innan.” säger hon. Jag svarar inte och hon fixar med medicinen. ”Ska jag hjälpa dig med hur man sätter på datorn och tv'n?” frågar hon. ”Bara datorn.” svarar jag. Hon tar datorn och sätter den på bänk saken som är över min säng och grejar med sånt jag inte förstår. ”Kan ni fixa Spotify till mig?” frågar jag. ”Jag ska se vad jag kan göra” svarar Maria och går iväg när hon fixat så att jag kan surfa på internet. Jag går in på facebook och ser att jag har fått över tusen meddelanden. Jag ser att Lily är inne.

 

”Lily! Vad gör du där hemma”

”Längtar efter dig, hur mår du, alla i klassen är oroliga”

”Sådär, har du hört talas om fem killar som troligt vis kommer härifrån London?”

”Hmm, jaha! Du tänker på One Direction! Det är ett pojband som typ har tagit över hela världen!”

”Jahaaa, det är massa skyltar på dom här, jag ska lyssna på dom när, om Jag får spotify.”

”Oki, måste gå ni, skola imorn ju..saknar dig”

”saknar dig med”

 

jag kollar på fb och nästan alla har skrivit nåt som att dom saknar mig eller krya på dig eller så. Efter ett tag kommer Maria tillbaka med en pappers lapp. ”Jag har fixat dig gratis spotify i hela ditt liv” säger hon och ler. ”Tack så jätte mycket” säger jag och ler . ”här är ditt användarnamn och lösenord.” säger hon och ger mig lappen. ”tack” säger jag och hon går ut ur rummet. Jag loggar in på spotify och söker på One Direction. Jag trycker på take me home albumet och det kommer upp massa låtar. Jag tar mina hörlurar och pluggar in dom i datan och sätter på en låt som heter little things. Jag blir fast med en gång. Jag ler det första riktiga leendet på länge. Jag älskar dom. Jag söker på google och får upp massa bilder på dom och väljer en av dom att ha som bakgrunds bild till datorn. Jag lyssnar igenom hela albumet och älskar varenda låt. Sen är jag så trött att jag stänger ner datorn och tar av mig hörlurarna och somnar direkt. Denna natten drömmer jag om One Direction.   

 

Det här var då del 4 nu kom One direction med hoppas ni gillar det :) komentera


HEJ

Kategori: Allmänt

Nästa del kommer nog imorn för idag ska ja ha några kompisar över hit , jag har på börjat del4 men den är långt ifrån klar... så den kommer nog imorn, men man vet ju aldrig jag kanske hinner skriva ikväll..

Har bestämt :')

Kategori: Allmänt

Så nu har jag bestämmt då :) även fast ingen har komenterat :(  lite tråkigt, men men, den jag ska välj är Niall den sötisen( som ni kanske såg på bilden innan ni läste). Det var det, jag tror det kommer upp en del imorn :P
 

WHY ME - DEL 3

Kategori: Allmänt

Jag* och Simon kollar på oroligt varandra. Efter en stund kommer mamma, pappa och sköterskan in igen. Man kan se att mamma och pappa har gråtit. ”Ska jag berätta?” Frågar sköterskan mamma och pappa och pappa nickar. Det börjar snurra i huvudet och hjärtat dunkar hårdare och hårdare.
                                                                                                                                                                    
                   
                            

”Du har cancer”säger hon ”Jag är ledsen, jag återkommer om behandlingen senare, har du några frågor?”. ”Det kan inte vara sant, ni måste ha tagit fel! Det går inte!” säger jag upphetsat. Det rann tårar längs kinderna på Simon. ” Jag är ledsen Becka, men vi har inte tagit fel.” Säger sköterskan sorgset. ”Kommer.... Kommer jag dö?” frågar jag försiktigt, tårarna börjar rinna på min kinder med. Mamma snyftar till. ”Det är 20 procents chans att du överlever men vi ska göra allt vi kan.” säger hon. Jag andas chockat in ”20? Nej nej nej.”. Jag ska lämna er i fred nu, om det är något ring på den röda knappen.” Säger sköterskan och går iväg. Mamma och pappa kommer och sätter sig på pallarna på min sida, mamma tar min han och håller i den. ”Hur känner du dig?” Fråga mamma. ”Vad tror du? Skit.”svarar jag. Simon säger att han måste gå på toa och går iväg, jag tror bara att han vill vara lite ensam och det är okey, det vill egentligen jag också vara nu, jag vill bara sova. Som på beställning kommer sköterskan och säger att mamma och pappa måste gå så jag får sova, hon säger att jag är utmattad och mamma och pappa säger godnatt och går ut ur rummet.”Hur känner du dig, har du ont så du vill ha smärtstillande?” frågar och när vi är ensamma. ”Nej det behövs inte.... Var ska mamma, pappa och Simon vara nu?” frågar jag. ”Dom kommer kanske får ett rum för föräldrar till barn som ligger på sjukhus, annars kommer dom nog stanna i väntrummet.” säger hon. Jag svarar inte. Jag blundar och försöket sova. Efter en stund somnar jag.

 Dom kommer gående mot mig. Först tror jag att det är mina klasskompisar. Men sen ser jag att det är människor, nej monster utan hår och blod rinnande från munnen. Jag skriker. Det kommer inget ljud. Jag backar men det tar stopp. Jag kollar bakom mig. En vägg. Jag trycker mig mot den. Monsterna kommer närmare. Och närmare. Till slut kan jag känna deras andedräkt. Den luktar blod. Det första monstret sträcker ut en klo försedd hand. Jag skriker.

 Jag vaknar flämtande och öppnar ögonen och ser ingenting, bara mörker. Jag känner en bultande värk i bakhuvudet. Jag dryper av svett och försöker andas normalt. Det gör så ont i bakhuvudet att jag trycker på den röda knappen och hör pip. Sköterskan kommer joggande in genom dörren och tänder ljuset svagt och går fram till mig. ”Hur mår du?” frågar hon. ”Det gör ont i bakhuvudet” Svarar jag.”. ”Vill du ha smärtstillande?” frågar hon. ”ja.” svarar jag kort. ”Då ska jag fixa det” säger hon och tar upp en sprutliknande sak och trycker in vätskan inuti i min nål på handen som jag inte sett att jag har. ”sådär, det ska nog hjälpa snart, var det något mer?” Säger hon. ”Mm, vad är klockan?” frågar jag. ”Tre på natten så du har några mer timmar att sova” säger hon och ler ”då går jag då”. Hon går ut ur rummet och släcker på vägen. Smärtan i bakhuvudet avtar efter en stund. Jag ligger och tänker men till slut somnar jag igen. Den här gången drömmer jag inte. När jag vaknar sitter Lily på min högra sida. Man kan se att hon har gråtit. ”Godmorgon” säger hon. ”Godmorgon” svarar jag förvånat. ”Hur känner du dig?” Frågar hon. ”Okej” svarar jag ”Ska inte du vara i skolan?”. ”Jag är 'sjuk' så jag kunde komma hit” svarar hon. ”Har du suttit här sen i måndags?” frågar jag. ”Nej jag har sovit hemma men annars så har jag det” säger hon. ”vilken dag är det idag?” Frågar jag. ”Det är torsdag idag, imorn måste jag tillbaka till skolan.”svarar hon och gör en ledsen grimars. Vi sitter och pratar i en timma tills mamma, pappa och Simon kommer in. Lily förstår att hon ska går kramar mig lite försiktigt och går sedan ut. Mamma och pappa sätter sig där Lily satt och Simon på andra sidan. ”Godmorgon, hur var natten?” frågar mamma. ”Sådär” svarar jag. Vi sitter och pratar lite om ingenting när en doktor och sköterskan kommer in. Doktorn undersöker mig och frågar lite saker. När han är ställer han sig vid fotkanten av sängen med sköterskan. ”Jo vi har undersökt tumören du har och det har visat sig att det är en väldigt ovanlig tumör, Det finns bara två personer innan dig som har haft den här sorts tumören. Vi har pratat med många professorer och specialister på cancer och vi har kommit fram till att vi ska teste en behandling som bara finns i London där du kommer få medicin och så kommer man operera bort tumören bit för bit, men för att kunna göra det måste du flytta till London med ditt och dina föräldrars medgivande”säger han. ”Tillåter ni att Becka flyttar till London och påbörjar den här behandlingen?” frågar han mamma och pappa. ”Ja om det förbättrar hennes överlevnads chans” säger pappa och mamma nickar. ”Du då Becka , tillåter du det?” frågar han mig, jag tänker och kommer fram till att det är det bästa ”Bara på ett villkor” säger jag ”Att mamma, pappa och Simon får flytta med”. ”Självklart, självklart” Säger läkaren ”Planet lyfter på lördag kväll, ni behöver bara packa det nödvändigaste, ni kommer få ett rum på sjukhuset i London, ni kommer också ha med sköterskan som har skött om Becka under tiden hon varit här på flyget och i London lite som hjälp översättare också”.

 

Det här var då del 3 , vad tycker ni? Killarna kommer nog in i del 4 ellr 5 så stanna kvar, jo jag har en lite fråga: Vilken av killarna ska det handla om? (har inte bestämmt det ännu)

Hej hej

Kategori: Allmänt

Jag kände bara för att skriva ett litet inlägg och fråga en sak: Vilken av killarna ska det handla om?(nej jag har inte bestämt det) jag vill bara få lite inspiration ;) dom här har ni att välja mellan: Niall Harry och Zayn :)

WHY ME - DEL 2

Kategori: Allmänt

Tidigare:
 
Allting snurrar också, men jag bara ställer mig upp och försöker att inte ramla när jag går fram till tavlan. Jag tar upp pennan men hinner inte mycket längre än så, jag faller ihop och all blir svart.Jag hör flämtningar och läraren som ropar men sen blir allt tyst. 
                                                                                                                                                                 
 
 
 
                              
 
 
Allt var svart. Nej, där var ljus. Jag gick mot det. En meter kvar. Allt blir helt vitt. Jag ser ingenting. Jag försöker andas men det går inte. Något rör sig i ögonvrån. Jag kollar dit. Ett stort svart monster hoppar på mig. Jag skriker. Ingen hör. Monstret klöser mig över axlarna. Jag skriker igen. Ingen hör mig. Allt blir svart och tyst. Inget monster. Inget ljus.
 
Jag rycker till och öppnar ögonen. Jag kollar mig om kring och ser att jag ligger i ett vitt rum med tre andra sängar. Dom är tomma. Någon vitklädd person kommer in i rummet. ”Så du är vaken nu Becka”säger hon”hur känner du dig?”. ”Em, jag vet inte, det dunkar i huvudet” svarar jag ”Var är jag?”. ”Du är på silvias barn- och ungdomssjukhus ”säger hon. ”Var är mamma, och pappa, och Simon?!”säger jag upphetsat ”Varför är jag här?!”. ”Du ramlade ihop på en lektion och har sovit sedan dess” säger hon. ”Hur länge har jag sovit?! När får jag träffa mina föräldrar, och Simon!?”Skriker jag upprört. ”Dur har sovit i två dagar, jag ska skicka in dom när jag har tagit ett blod prov i armen på dig.”Svarar hon lungt och går fram till mig med en vagn och sätter sig ner på en pall ”Säg till om det gör ont”. Hon tar ett snöre och spänner hårt om armen och tar sedan en nål och sticker den i armvecket, Det stickte bara lite men gjorde inte ont. ”Så då var det klart, jag skickar in din familj nu” säger hon och går iväg. Efter en lite stund kommer mamma, pappa och Simon in. ”Åh gumman, vi har saknat dig såå” säger mamma och pappa nickar. Mamma sätter sig på höger sida med pappa medan Simon sätter sig på vänstra. ”Hur mår du” frågar han. ”Jag vet inte”svarar jag. Mamma tar och håller mig i handen och vi pratar om vad som hänt de senaste dagarna. Dom säger att Lily är här och farmor och farfar och mormor och morfar. Efter en timma kommer sköterskan in igen. ”Becka ska rönka huvudet nu så vi ska ta ner henne till rönknings salen”säger hon ”Ni får följa med men ni måste vänta utanför.”. Det kommer in en till sköterska och dom rullar ner mig till salen med mamma, pappa och Simon efter. ”Så nu är vi framme, kan du ställa dig upp?” frågar sköterskan. Jag testar att svinga benen över kanten och långsamt ställa mig upp, det gick men jag var tvungen att gå väldigt långsamt till rönknings apparaten. Jag la mig ner på britsen och sköterskan gick in i ett rum bredvid salen som jag var i. ”Så då börjar vi då. Det är viktigt att du ligger helt stilla hela tiden och blundar.” Säger en högtalar röst. ”Okej” Svarar jag även om jag inte vet om jag ska svara. Britsen börjar röra på sig rullar in i tunneln och åker fram och tillbaka. Jag känner lasern i ansiktet. Tillslut åker britsen ut ur tunneln och jag sätter mig upp.”Vi ska kolla mer på bilderna efter att du har kommit upp till ditt rum.”säger sköterskan och jag ställer mig långsamt upp och går och lägger mig i min sjukhus säng. Den andra sköterskan stannar kvar när jag blir ut rullad ur rummet. ”Hur såg det ut, såg det bra ut?!”frågar mamma. ”Vi ska kolla mer noggrant på bilderna sen, då kommer vi och berättar hur dte ser ut.” säger sköterskan avvikande. ”Jaha, okej då..”svarar mamma oroligt. Jag rullas upp till mitt rum igen och dom andra följer efter. När vi kommer upp till rummet och lämnas ensamma igen går pappa och hämtar mat till mamma och Simon, jag har fått mat i en slang i armen säger dom. Efter en stund kommer pappa tillbaka med maten och dom sätter sig och äter vid ett bord som finns i rummet. När dom ätit klart sätter dom sig vid mig igen och vi väntar på att sköterskorna ska komma tillbaka. ”Vad är klockan?” frågar jag efter som jag inte har någon aning. ”halv fem på eftermiddagen.” svarar mamma. En kvart senare kommer en av sköterskorna in i rummet. ”Kan jag på tala med er två?” säger hon allvarligt och kollar på mamma och pappa. ”Okej..” svarar pappa och dom reser sig upp och går ut med sköterskan i korridoren och stänger dörren efter sig. Jag och Simon väntar och väntar och efter ett tag hör vi mamma skrika ”Nej!!!Det får inte vara sant!! Nej det går inte!!!”Gråter hon. Ag och Simon kollar på oroligt varandra. Efter en stund kommer mamma, pappa och sköterskan in igen. Man kan se att mamma och pappa har gråtit. ”Ska jag berätta?” Frågar sköterskan mamma och pappa och pappa nickar. Det börjar snurra i huvudet och hjärtat dunkar hårdare och hårdare.

 

Inte så lång del men det var allt jag han med, hoppas ni gillar det.

 

 
 

Oj

Kategori: Allmänt

Haj haj, jag kom på att jag glömde bliderna till den första delen så här är dom...
      
 
nästa del kanske kommer ut ikväll, jag vet inte om jag hinner.

 
 
 
 
 

Why Me? - Del 1

Kategori: Allmänt

Jag vaknade av väckarklockan som vanligt. Det är måndag. Jag masade mig upp och tog på mig en tjock-tröja med rosa leopard mönster på och ett par svarta jeans. Jag orkar inte! Varför måste man gå i skolan!”ÄR DU VAKEN BECKA?” ropar Simon (min bror) nerifrån köket. ”JA” ropar jag tillbaka, han ska alltid vara så överbeskyddande..Jag går in i köket precis när mamma går ut ur det. ”Hejdå, Becka kom inte försent till skolan” säger hon som vanligt, jag tar fram smör och gör en macka sen sätter jag mig mittemot Simon. En bil tutar och Simon ställer sin disk i vasken och kommer fram till mig och rufsar till mitt hår innan han säger hejdå och går ut till sin skjuts.Jag tar en tugga på mackan men har ingen matlust. ”Hejdå lilla mackan” skojar jag även fast jag inte känner mig skojig och slänger mackan i komposten. Klockan var fem i åtta och vi börjar kvart över åtta så jag går och knyter på mig mina slitna blåa converse och tar väskan och mobilen och går ut och börjar gå till skolan. Efter halva vägen möter jag min bästa vän, Lily. Vi kramas och börjar prata lite.  ”Vad ska du göra i helgen?!” frågar hon uppspelt. ”Inget tror jag, hurså?” svarar jag. ”Sam ska ha fest och bjuda alla i klassen!!!!! vi måste gå!” nästan skriker hon. Sam är den snyggaste och populäraste killen i klassen, och Lily's crush. ”Kanske, jag vet inte om jag får” säger jag tveksamt, jag är inte så mycket för fester. ”Det är klart att du får, säg att du ska till en kompis bara” säger hon lugnt. ”Mm” svarar jag och kollar på mobilen om jag har fått nåt meddelande, men inte som vanligt.Vi är framme vid skolan och vi går in i den fulla korridoren och går till våra skåp.Det ringer in och vi går till första lektionen, matte...Vi går in i klass rummet och sätter os på våra platser bredvid varandra. ”Godmorgon, då tar vi fram matte böckerna och börjar räkna” säger Marianne, våran matte lärare.Vi gör som hon säger och börjar räkna. Lektionen går segt, jag har aldrig varit bra på matte, men tillslut är den slut och vi skyndar ut ur klassrummet. Nästa lektion är mitt favorit ämne, engelska.Jag känner mig sjuk, det dunkar i huvudet men jag ignorerar för jag vill inte komma efter i skolan.Jag måste ha topp betyg för att komma in på gymnasiet jag vill komma in på, smink och frisör linjen. Det ringer igen och vi skyndar till engelska salen. Fast det hade vi inte behövt för våran engelska lärare är sen. Efter tio minuter kommer hon och lektionen startar. Tiden segar sig fram konstigt, jag antar att det är huvudets fel. Till slut blir det lunch, vilket är den bästa tidpunkten på dagen brukar jag tycka men nu har jag ingen matlust. Vi går in i matsalen och ställer oss kön. ”Vad är det för mat idag?” frågar Lily. ”Nån fisk tror jag”svarar jag. ”Uäh” säger hon och gör en äcklad min”jag köper en macka”. ”Mm”säger jag, jag känner inte för något så när det blir min tur tar jag bara ett glas vatten. ”Ska du verkligen inte äta nååågot mer än det??” frågar Lily oroligt. ”Ne jag är inte hungrig” svarar jag.  ”Hmmm” säger hon ”Inte ens en liten frukt?”. ”nepp” Vi går och sätter oss på ett ledigt bord och jag smuttar på vattnet. Jag drömmer mig bort så jag hör inte när Lily pratar med mig. ”Becka! Haaallåå! Jorden anropar!”säger hon.          ”Va a, vad är det?”svarar jag lite grumligt. ”Hur mår du?” frågar hon. ”Bra” säger jag av ren reflex även fast mitt huvud dunkar och jag mår illa. ”Jaja” säger hon tvivlande. Vi är klara så vi går till nästa lektion,NO. Tio minuter senare ringer det in och jag känner hur det dunkar mer och mer i huvudet. ”Becka! Lyssnar du! Becka!!”säger min NO lärare högt. ”Mmm va” svarar jag. ”Jag frågade om du kunde skriva på tavlan vad som händer när ljudet färdas genom metall?”frågar hon. ”okej”svarar jag, några i klassen skrattar men jag bara skiter i dom för mitt huvud dunkar mycket mer. Allting snurrar också, men jag bara ställer mig upp och försöker att inte ramla när jag går fram till tavlan. Jag tar upp pennan men hinner inte mycket längre än så, jag faller ihop och all blir svart.Jag hör flämtningar och läraren som ropar men sen blir allt tyst.

 

Så det här var första delen hoppas ni tycker att den är någolunda bra ;)

prolog- Why me?

Kategori: Allmänt

Becka bor i Göteborg med sin mamma, pappa och bror. Hon går i 9:an på samskolan (jag tog bara någon) .
Det är bara en vanlig dag i skolan men helt plötsligt blir hon jätte sjuk, lärarna måste ringa ambulansen.
Det visade sig att det som inte fick hända hade hänt.....
 
Det här var alltså prologen, hoppas ni gillade det!

Hej Hej

Kategori: Allmänt

Så nu ska jag börja med en novell blogg, är inte bra på engelska men vi får se hur det går!

Jag ska skriva en prolog när jag kommit på vad novellen ska heta!
Så jag börjar så fort jag kan!

Välkommen till min nya blogg!

Kategori: Allmänt

Mitt första inlägg.