novelsonedirection.blogg.se

                   

                            

”Du har cancer”säger hon ”Jag är ledsen, jag återkommer om behandlingen senare, har du några frågor?”. ”Det kan inte vara sant, ni måste ha tagit fel! Det går inte!” säger jag upphetsat. Det rann tårar längs kinderna på Simon. ” Jag är ledsen Becka, men vi har inte tagit fel.” Säger sköterskan sorgset. ”Kommer.... Kommer jag dö?” frågar jag försiktigt, tårarna börjar rinna på min kinder med. Mamma snyftar till. ”Det är 20 procents chans att du överlever men vi ska göra allt vi kan.” säger hon. Jag andas chockat in ”20? Nej nej nej.”. Jag ska lämna er i fred nu, om det är något ring på den röda knappen.” Säger sköterskan och går iväg. Mamma och pappa kommer och sätter sig på pallarna på min sida, mamma tar min han och håller i den. ”Hur känner du dig?” Fråga mamma. ”Vad tror du? Skit.”svarar jag. Simon säger att han måste gå på toa och går iväg, jag tror bara att han vill vara lite ensam och det är okey, det vill egentligen jag också vara nu, jag vill bara sova. Som på beställning kommer sköterskan och säger att mamma och pappa måste gå så jag får sova, hon säger att jag är utmattad och mamma och pappa säger godnatt och går ut ur rummet.”Hur känner du dig, har du ont så du vill ha smärtstillande?” frågar och när vi är ensamma. ”Nej det behövs inte.... Var ska mamma, pappa och Simon vara nu?” frågar jag. ”Dom kommer kanske får ett rum för föräldrar till barn som ligger på sjukhus, annars kommer dom nog stanna i väntrummet.” säger hon. Jag svarar inte. Jag blundar och försöket sova. Efter en stund somnar jag.

 Dom kommer gående mot mig. Först tror jag att det är mina klasskompisar. Men sen ser jag att det är människor, nej monster utan hår och blod rinnande från munnen. Jag skriker. Det kommer inget ljud. Jag backar men det tar stopp. Jag kollar bakom mig. En vägg. Jag trycker mig mot den. Monsterna kommer närmare. Och närmare. Till slut kan jag känna deras andedräkt. Den luktar blod. Det första monstret sträcker ut en klo försedd hand. Jag skriker.

 Jag vaknar flämtande och öppnar ögonen och ser ingenting, bara mörker. Jag känner en bultande värk i bakhuvudet. Jag dryper av svett och försöker andas normalt. Det gör så ont i bakhuvudet att jag trycker på den röda knappen och hör pip. Sköterskan kommer joggande in genom dörren och tänder ljuset svagt och går fram till mig. ”Hur mår du?” frågar hon. ”Det gör ont i bakhuvudet” Svarar jag.”. ”Vill du ha smärtstillande?” frågar hon. ”ja.” svarar jag kort. ”Då ska jag fixa det” säger hon och tar upp en sprutliknande sak och trycker in vätskan inuti i min nål på handen som jag inte sett att jag har. ”sådär, det ska nog hjälpa snart, var det något mer?” Säger hon. ”Mm, vad är klockan?” frågar jag. ”Tre på natten så du har några mer timmar att sova” säger hon och ler ”då går jag då”. Hon går ut ur rummet och släcker på vägen. Smärtan i bakhuvudet avtar efter en stund. Jag ligger och tänker men till slut somnar jag igen. Den här gången drömmer jag inte. När jag vaknar sitter Lily på min högra sida. Man kan se att hon har gråtit. ”Godmorgon” säger hon. ”Godmorgon” svarar jag förvånat. ”Hur känner du dig?” Frågar hon. ”Okej” svarar jag ”Ska inte du vara i skolan?”. ”Jag är 'sjuk' så jag kunde komma hit” svarar hon. ”Har du suttit här sen i måndags?” frågar jag. ”Nej jag har sovit hemma men annars så har jag det” säger hon. ”vilken dag är det idag?” Frågar jag. ”Det är torsdag idag, imorn måste jag tillbaka till skolan.”svarar hon och gör en ledsen grimars. Vi sitter och pratar i en timma tills mamma, pappa och Simon kommer in. Lily förstår att hon ska går kramar mig lite försiktigt och går sedan ut. Mamma och pappa sätter sig där Lily satt och Simon på andra sidan. ”Godmorgon, hur var natten?” frågar mamma. ”Sådär” svarar jag. Vi sitter och pratar lite om ingenting när en doktor och sköterskan kommer in. Doktorn undersöker mig och frågar lite saker. När han är ställer han sig vid fotkanten av sängen med sköterskan. ”Jo vi har undersökt tumören du har och det har visat sig att det är en väldigt ovanlig tumör, Det finns bara två personer innan dig som har haft den här sorts tumören. Vi har pratat med många professorer och specialister på cancer och vi har kommit fram till att vi ska teste en behandling som bara finns i London där du kommer få medicin och så kommer man operera bort tumören bit för bit, men för att kunna göra det måste du flytta till London med ditt och dina föräldrars medgivande”säger han. ”Tillåter ni att Becka flyttar till London och påbörjar den här behandlingen?” frågar han mamma och pappa. ”Ja om det förbättrar hennes överlevnads chans” säger pappa och mamma nickar. ”Du då Becka , tillåter du det?” frågar han mig, jag tänker och kommer fram till att det är det bästa ”Bara på ett villkor” säger jag ”Att mamma, pappa och Simon får flytta med”. ”Självklart, självklart” Säger läkaren ”Planet lyfter på lördag kväll, ni behöver bara packa det nödvändigaste, ni kommer få ett rum på sjukhuset i London, ni kommer också ha med sköterskan som har skött om Becka under tiden hon varit här på flyget och i London lite som hjälp översättare också”.

 

Det här var då del 3 , vad tycker ni? Killarna kommer nog in i del 4 ellr 5 så stanna kvar, jo jag har en lite fråga: Vilken av killarna ska det handla om? (har inte bestämmt det ännu)