novelsonedirection.blogg.se

Jag vaknade av att någon bankade på dörren. Klockan var bara halv sju. Jag masade mig upp och satt på mig en morgonrock. Jag gick och öppnade dörren och dör stog Louis. "Goodmorning, Simon called us to his Office for work"sa han. "Now?"frågade jag. "Yes now, get some clothes were leaving in thirty."svarade Louis. "Mhmh." Muttrade jag och masade mig iväg. Jag hade ingen lust att jobba efter det som hände igår. Jag letade upp några lätta kläder och satte på mig dom sen gick jag och bredde tre mackor att äta på vägen. Jag gick ut till Louis i hallen och satte på mig ett par vita sneakers. Vi gick ut till Louis bil och åkte iväg till Simons kontor. När  vi kom dit var redan dom andra där. "So, were gonna record a song today but then you can go home earlier becaus what happened yesterday."sa Simon och vi nickade tacksamt och följde efter honom till studion. Jag kunde inte koncentrera mig så vi ta om mina delar många gånger men till sist var vi iallafall klara. "Should we go to Nandos now" frågade Louis när vi gick ut till bilarna. "Yes!" Svarade jag med en gång. "Okay" svarade dom andra. "Se you in a bit" sa Louis och vi hoppade in i bilen och åkte till Nandos. Väl där tog vi ett bord undanskymt i ett hörn av restaurangen för att det inte skulle bli någon uppståndelse. Louis gick och hämtade våran mat och sen åt vi som galningar. Jag sa inte mycket för att jag tänkte bara på Becka. Jag ville åka dit ikväll men jag vet inte om jag vågar. 

Jag vaknade mitt sjukhus rum och kände en enorm smärta i mitt huvud. Jag hade mycket mer slangar nu en tidigare men jag kunde inte sluta tänka på niall, han verkade vara så snäll och rolig men jag får förmodligen aldrig träffa honom igen. Han tycker säkert att jag är äcklig och ful. Precis då kom massa sjuksköterskor in och gav mig massa mediciner frågade om jag kunde säga några ord och om jag kunde se vilka figurer det var på några papper dom hade haft med sig. Dom sa att jag klarade mig bra och sen gick dom. När jag hade legat i sängen ett tag och haft tråkigt så kom mamma, pappa och Simon in. "Hej gumman hur mår du?" Frågar mamma oroligt. "Jag vet inte" svarar jag ärligt. Dom kommer fram till mig och kramade om mig en och en. "Så hur var det med one direction killarna här då?" Frågar Simon. "Det var jätte kul dom var så snälla"säger jag och ler tills jag kommer att tänka på Niall. "Vad kul" säger pappa. Jag och min familj pratar inte riktigt om vad som hänt eller att jag har opererat mig. "Jag tror att vi måste gå, vi ska på ett möte"säger mamma"hejdå". "Hejdå"svarar jag och dom går. "Oh sorry hi" hör jag en röst som jag känner igen säga. "Oh hello"svarar mamma chockat och hon nickar mot någon jag inte kan se och så går hon och resten av familjen ut. Jag ser en blåögd kille komma in och jag tror att jag ska tappa hakan. "Hi" säger han och ler "how are you" säger han mer allvarligt och kommer fram och kramar om mig och sätter sig sedan på en stol nära min säng. "I'm pretty good" säger jag fortfarande chockad. "Are you sure?" Frågar han tvivlande. "Yes"svarar jag "but what are you doing here?". "I Wanted to se if you were okay" svarar han mig. Jag nickade bara. Han var så söt. Jag förstod inte att han ville veta om jag var okey. Jag stirrade in i hans ögon och han fängslade mig tills allt bröts av att hans telefons skarpa signal. Jag ryckte till och tittade bort. Niall ställde sig upp och svarade "hello.....yea......okay....i'll come in an hour....bye". Han lägger på och vänder sig om mot mig. "It was Louis, he Said that they Wanted food so im Gooing to get them some but im not Gooing to leaving until like an half an hour." Sa han och satte sig ner igen.