WHY ME - DEL 6
Kategori: Allmänt
Beckas perspektiv:
När jag och Maria satt och pratade kom en stor man in i rummet. "The boys are here now, could i send them in?" Frågade han. "Yes send them in" svarade Maria och jag nickade. Mannen gick ut igen och efter några sekunder kom killarna in och jag bara tittade på dom, jag var så chockad att det inte var ett skämt och att dom verkligen var här. Niall kom in sist med Liam. "Hii" sa alla i kör. Dom kom fram och kramade mig en och en, Niall's kram var den varmaste kramen av alla. "So what should we do?" Frågade Louis. "I don't know, what do you think Becka?" Frågade Zayn och alla kollade på mig. Jag kollade osäkert på Maria, vad skulle jag säga? "I dont know" sa jag iallafall. "We could play something!" Föreslog Louis och dom andra nickade."yes, i have a deck somewhere" sa jag lite svagt, jag var fortfarande chockad. "Yey" ropade Louis. "Kan du ta upp den ur lådan längst ner?" Frågade jag Maria på svenska. "Självklart" sa hon och letade lite i lådan tills hon hittade den. "So here we go, i have to go now bye." Sa Maria och la kortleken på bordet som dom hade fixat till mig och gick sen. Jag ställde mig långsamt upp och andades tungt. Niall kom för att hjälpa mig och stödde mig till en stol "are you okay?" Frågade han. "Yes " svarade jag lite blygt och alla satte sig på varsin stol. Louis tog kortleken och började blanda. "Soo, what game?" Frågade han. "We could play fond in lake?" Frågade Niall oskyldigt.(jag vet inte om dom har det spelet i England men jag kom inte på något annat dont hate) "as usally, but okay" sa Zayn och Louis började dela ut korten, alla viste hur man gjorde. "Becka starts!" Sa Louis. "Okay... Harry, king?" Frågade jag nervöst. "Noooo" sa han och gav mig två kungar. Vi fortsatte att spela tills det inte var några kort kvar i sjön. Niall vann som vanligt sa dom. Klockan hade hunnit bli tio och vi hade skrattat väldig mycket, jag hade nästa glömt bort att dom filmade hela tiden. (Så klart skulle dom inte ha med allt men mycket) Vi satt och pratade en stund och när klockan var halv elva kom Maria med min medicin. " sorry boys she got to take ger medicin now, if you're afraid of blood you should go out." Sa hon men alla stannade och satte stolarna vid sängen när jag hade lagt mig. Maria gav mig medicinen och killarna distraherade mig med att skämta med varandra. När Maria hade gått låg jag kvar i sängen och vi fortsatte att ha kul och skämta. Tiden gick väldigt fort och helt plötslig var det lunch, det var soppa idag. Vi satt och åt i tystnad tills Louis spillde på sig och alla började skratta. Jag slutade helt plötsligt att skratta och kände att nåt var fel killarna slutade också skratta och kollade oroligt på mig. "Are you ok?" Fråga Liam. "I don't think so" sa jag svagt. Jag kände hur maten kom upp igen. Maskinen började pipa och killarna ställde sig upp och massa sjuksköterskor om inrusande till mig. Jag spydde och sen blev allting svart.
Niall's perspektiv:
"Call dr Tommson, we need him!" Ropade en sköterska jag kollade på Louis som var lika blek som jag kände mig. Vi vet inte vad som hade hänt Becka hade bara blivit tyst och blek och sen började maskinen pipa. Vi stog i ett hörn och kollade på varandra. Efter ett tag kom mannen som hade tagit oss till rummet tillbaka. "You should go now" sa han kort. Vi följde efter honom ut och jag kollade numret på rummet för jag var tvungen att se henne igen. Mannen tog oss ut till bilen och körde hem oss till Louis för vi var alla väldigt chockade. Vi satte oss i soffan hos Louis och pratade om vad som hade hänt. Vi var hos Louis i flera timmar och åt middag där men till slut blev det sent så alla gick hem till sig själva. När jag kom hem gick jag direkt och la mig i sängen och försökte sova men det gick inte, jag kunde inte sluta tänka på Becka. Men till slut somnade jag och sov en natts orolig sömn.
Becka's perspektiv:
Jag vaknade upp av att min säng rörde sig. Massa människor gick runt om kring mig stressade och skrikande. Jag såg mamma och pappa. Jag såg dr Tommson, han kom mot mig och började prata. "Du undrar nog vad som händer, jo det är så att en artär i ditt huvud sprack och vi är tvungna att operera genast"sa han. "Var....är....dom..."sa jag svagt. "Dom åkte hem" svarade han. Nu hade vi kommit in i en operations sal. Dom la mig i mitten av rummet och satte en mask framför mitt ansikte och sa åt mig att ta djupa andetag. Jag gjorde det och kände världen försvinna. Allt blev suddigare och suddigare.
Så det här var då del 6 hoppas ni gillade det och ursäkta den sista delen dom fick inte prata engelska i den delen för jag visste inte hur jag skulle översätta det.