Vi följer efter sjuksköterskan tillbaka och jag säger hejdå till Becka. Harry kör hem medans jag sitter i passagerar sätet halvt sovande. På vägen hem fastnar vi i bilkö, det hade varit någon bilolycka men till slut kom vi hem och jag la mig direkt i Harrys gästrum och somnade som en stock.

________________________________________________________________

Becka´s perspektiv:

Jag öppnar långsamt ögonen och kollar mig omkring. Jag kan inte fröstå var jag är någonstans till en början men sen känner jag igen soppborstar och soppsäckar stående mot väggarna. Jag sitter i en liten mörk städskrubb med gråa betongväggar. Jag tittar mig omkring och får syn på en dörr. Långsmat reserr jag mig upp och går i låg fart fram till dörren. Jag trycker ner handtaget och dörren glider tyst upp, utanför är det en upplyst vit korridor med starka lampor. Dörrar pryder väggarna i jämna mänster och jag går långsamt ut ur skrubben. Jag går i korridåren och kollar mig nogrant omkring, flera människor i vita rockar skyndar förbi men ingen verkar se mig. Efter ett tag av gående ser jag ett rumsnummer som jag känner igen, nånting susar förbi precis bakom ögonlocken men jag kan inte komma ihåg vad det är. En ung kvinna i tjugo års åldern kommer ut ur rummet, jag känner också igen henne men kan inte sätta fingret på vem hon är. Innan dörren åkt igen helt slinker jag genom springan mellan dörren och väggen. Jag kommer in i ett vitt rum med två flyttbara sängar. De ser inte ut som vanliga sängar man har hemma men jag kommer inte på var man har dom. Helt plötsligt gåt det upp för mig, där jag står mitt i rummet stirrandes på flickan i sängen närmast förnstret. Jag är i mitt sjukhus rum på ett sjukhus. Flickan jag stirrar på är jag, jag ligger helt stilla i min sjukhus säng utan att märka att jag tittar på mig. jag går närmare min säng och ställer mig bredvid den. Jag ligger där fridfullt sovade, visserligen med många slangar inkopplade. Jag står och stirrar på mig själv och kan inte förstå vad som händer när dörren plötsigt slås upp, det är min sköterska, Maria. Jag rusar fram till henne och försöker fråga vad som händer men inte ett ljud kommer ur min mun. Hon ser mig inte och jag  tar skärrat ett steg tillbaka. Hon är inte ensam för efter henne kommer Niall och jag kommer att tänka på dagen innan. Niall ser mig inte heller men ändå försöker jag få honom att se mig. Jag backar undan till ett hörn av rummet och ser på Niall när han tar min hand och sätter sig ner bredvid mig på en stol. Han ser uppriktigt ledsen ut där han sitter och tittar på mig. Maria lämnar rummet och Niall börjar prata. Jag uppfattar dock inte vad han säger för jag har upptäckt en konstig sak. Jag hade inte tänkt något mer på den andra sängen men nu ser jag att en annan tjej ligger i den. Hon ser ut att vara lika gammal som mig men jag kan inte komma ihåg att jag hade en rumskamrat innan. Jag går förbi min säng och Niall till flickans säng. Hon har ett bandage över ena ögat och på ena armen. Hon har små skrapsår i ansiktet och lite rivsår. Hon sover också och jag tappar intresset för henne ch går tillbakaa till mig och Niall. Jag står på motsatta sidan från Niall. Jag ser en tår rulla ner för hans kind och vill nästan börja gråta själv. Jag går runt sängen till Niall och lägger min osynliga hand på hans axel. Han rycker upp huvudet och kollar bakom sig men jag vet att han inte ser någonting. Han vänder tillbaka huvudet och tittar på mitt sovande jag istället. Mer tårar rullar ner för hans kinder och jag hör honnom viska tre ord som gör att jag vaknar upp." you can´t die" var orden och jag inser att jag måste vakna upp ur min dvala. En tår rular ner för min kind och jag känner hur jag rammlar ut i ett stort svart hål. Det sista jag känner är rädsla att jag kanske inte vaknar upp utan dör istället.

Det här var en lite kort del men det är iallafall nånting. Som sagt så kommer nästa del helt klart inte imorn så..... ha det bra! (random)