novelsonedirection.blogg.se

 

                                      

 

När jag vaknar upp på lördag morgonen efter ännu en natt med mardrömmar, denna gången om flygresan. Jag har alltid varit flyg rädd. Jag har fått tillbaka min mobil (dom hade tagit hand om den i måndags) så jag tog upp den och kollade igenom mina sms, jag hade fått jätte många sen i måndags från nästan alla i klassen. Klockan var sex (det är den tiden jag brukar vakna nuförtiden). Planet skulle inte lufta fören klockan sju ikväll så vi behövde inte åka till flygplatsen fören kanske fyra, fem. Efter några minuter kom Maria, det var sjuksköterskan som jag hade haft hela tiden och som skulle följa med till London. Hon gav mig mina mediciner och lite smärtstillande. ”Så hur känns det nu då” sa hon glatt, vi hade blivit vänner för vi träffades så mycket på dagarna. Jag hade fått veta att hon var tjugofem år gammal och att hon hade kille. ”Jag vet inte jag är flyg rädd..” svarade jag sammanbitet. ”Det är lugnt vi flyger bara i en timma. Och jag kommer sitta bredvid dig som sjuksköterska.” svarade hon lugnt, jag blev pytte lite lugnad men det är alltid något. Dagen gick fort och det visade sig att vi skulle vara vid flygplatsen vid tre så vid två kom min farmor och farfar, mormor och morfar och sa hejdå sen åkte vi till flygplatsen, jag fick åka rullstol för jag var fortfarande svag och jag behövde ha slangar i armen. Flygresan gick bra för jag sov mig igenom hela resan. När vi kommer fram till London står det en liten limousin, jag är väldigt förvånad jag är liksom bara sjuk, men det är la ovanligt eftersom jag en den tredje i hela världen som har den här typen av en tumör. När alla har satt sig i bilen, jag fick en plats vid fönstret vilket jag är jätte glad över, kör vi iväg igenom London. På varje busshåls plats sitter stora affischer på fem killar som jag har hör lite om hemma men inte mycket så jag har ingen aning om vad dom gör eller vad dom heter. Men jag bestämmer mig för att jag ska lyssna på dom när jag kommer till sjukhuset och när jag får tid. När vi äntligen kommer fram till sjukhuset och kommer fram till mitt rum ser vi att det står en säng till mig där och att det finns en lapptopp, en tv och och ett par dyra gröna hörlurar. Jag blir jätte glad men ändå ledsen med tanke på varför jag får allt det här. Jag blir fram rullad till sängen och Maria hjälper mig upp i sängen som är jätte skön och mjuk. Mamma pappa och Simon sätter sig på mina sidor. Vi sitter och pratar ett litet tag innan en doktor kommer in. Det är en man i trettio års åldern kanske. Han presenterar sig och säger att han heter dr Tommson och är världens bästa tumör specialist. Han undersökte mig lite. ”So, now i'm gonna go and check som things and i'll be back tomorrow, i'm sorry but we don't have visitors from 6 at night to 9 at morning so you have to go now i'll show you to your room.” Säger han till mamma pappa och Simon. Klockan var tydligen halv nio på kvällen. ”Okay, god natt Becka” sa mamma och så följde dom med dr Tommson. Jag bara låg och tittade rakt upp i taket och efter en stund kom Maria. ”Hej hur är det” frågar hon. ”det gör lite ont i huvudet, det känns som om nån äter upp mig långsamt inifrån” svarar jag. ”Okej jag ska säga det till dr Tommson, nu ska jag ge dig din för medicin till behandlingen som vi förmodligen börjar med i övermorgon så du får vila lite innan.” säger hon. Jag svarar inte och hon fixar med medicinen. ”Ska jag hjälpa dig med hur man sätter på datorn och tv'n?” frågar hon. ”Bara datorn.” svarar jag. Hon tar datorn och sätter den på bänk saken som är över min säng och grejar med sånt jag inte förstår. ”Kan ni fixa Spotify till mig?” frågar jag. ”Jag ska se vad jag kan göra” svarar Maria och går iväg när hon fixat så att jag kan surfa på internet. Jag går in på facebook och ser att jag har fått över tusen meddelanden. Jag ser att Lily är inne.

”Lily! Vad gör du där hemma”

”Längtar efter dig, hur mår du, alla i klassen är oroliga”

”Sådär, har du hört talas om fem killar som troligt vis kommer härifrån London?”

”Hmm, jaha! Du tänker på One Direction! Det är ett pojband som typ har tagit över hela världen!”

”Jahaaa, det är massa skyltar på dom här, jag ska lyssna på dom när, om Jag får spotify.”

”Oki, måste gå ni, skola imorn ju..saknar dig”

”saknar dig med”

jag kollar på fb och nästan alla har skrivit nåt som att dom saknar mig eller krya på dig eller så. Efter ett tag kommer Maria tillbaka med en pappers lapp. ”Jag har fixat dig gratis spotify i hela ditt liv” säger hon och ler. ”Tack så jätte mycket” säger jag och ler . ”här är ditt användarnamn och lösenord.” säger hon och ger mig lappen. ”tack” säger jag och hon går ut ur rummet. Jag loggar in på spotify och söker på One Direction. Jag trycker på take me home albumet och det kommer upp massa låtar. Jag tar mina hörlurar och pluggar in dom i datan och sätter på en låt som heter little things. Jag blir fast med en gång. Jag ler det första riktiga leendet på länge. Jag älskar dom. Jag söker på google och får upp massa bilder på dom och väljer en av dom att ha som bakgrunds bild till datorn. Jag lyssnar igenom hela albumet och älskar varenda låt. Sen är jag så trött att jag stänger ner datorn och tar av mig hörlurarna och somnar direkt. Denna natten drömmer jag om One Direction.   

Det här var då del 4 nu kom One direction med hoppas ni gillar det :) komentera