WHY ME - DEL 10
Kategori: Allmänt
Jag orkar inte skämta nu, jag vill bara vara med Becka och ha kul. Till slut är det dags och vi går upp och sätter oss på stolarna och personalen eller vad man ska kalla det räknar ner från tio. "Ten..nine...eight....seven...six...five...four...three...two...one...."
Becka's perspektiv:
Jag sätter på tv'n vid tre och sätter på kanalen intervjun skulle vara på. Klockan är bara 2.56 så den börjar inte förän om fyra minuter men jag ville vara säker på att jag såg hela. Jag satt och kollade på den tråkiga reklamen som var på och väntade. Tillslut Blev klockan tre och intervjun startade. Killarna satt vid ett avlångt bord och man såg inte intervjuaren. "Hello, it's nice to have you here" säger intervjuaren. "Hi, thank you." Svarar Harry och dom andra säger hej. "So... How is it to be in London and not fly around everywhere?" Frågar intervjuaren. "It's nice but we still miss the tour and cant wait to go back!"säger Liam och resten av killarna nickar och håller med. "When do you go back on tour? When we are Talking about it" frågar intervjuaren igen. "In two weeks i think" säger Harry och kollar frågande på dom andra. Dom nickar men jag ser att Niall ser lite ledsen ut, jag måste fråga honom varför efter intervjun. Intervjun fortsätter som en vanlig intervju bara det att Niall är ganska tyst och ser fundersam ut. Han var nog den enda jag kollade på. intervjun är tillslut klar och dom går ut ur synfältet. efter en liten stund bestämde jag mig för att skicka ett sms till Niall. "I saw you on tv, you were amazing but you looked sad, why? Xx Becka" knåpade jag tillslut ihop och tryckte på skicka knappen. Jag fick inget svar direkt så jag antog att dom var upptagna. Jag la ifrån mig mobilen och satte på datorn. Jag kollade på massa bloggar och hade tråkigt. Efter kanske tio minuter vibrerade mobilen och jag tog upp den. Det var ett sms från Niall som jag trott. "I dont want to leave London when you're here. We had so much fun. Xx"skrev han. Jag blev väldigt förvånad. Ville han inte lämna London om jag var här? Var han allvarlig? Jag är ju så tråkig. Jag bestämmer mig för att skriva ett svar."oh im glad you also thought it was fun, but we can make the best of this two weeks instead of just be sad" skriver jag och tvekar lite innan jag skickar det. Hoppas inte han tycker jag är konstig och inte svarar. Efter inte lång tid vibrerar mobilen endå. "Yes, i totaly agree with you! Can i come over in twenty minutes? I want to ask you something" skrev han. Jag läste sms:et flera gånger och nöp mig till och med i armen men sms:et var kvar så jag skrev ett enkelt svar. "Yes, i think so" skrev jag. "Okay,im on my way" skrev han. Jag satt och tänkte på vad han skulle fråga mig när Maria kom in. "Du ska få din medicin nu, och en spruta inför på måndag." Sa hon. "Okeej" svarar jag och hon börjar ge mig min medicin. Jag rycker till lite när hon tar sprutan men allt annat bara flyger förbi. Tillslut är hon klar med medicinen och då går hon och hämtar lite mellanmål till mig. Innan Maria hunnit komma tillbaka kommer Niall för andra gången i dag. "Hi"säger han och kommer fram till mig och kramar mig som han brukar. "Hi" svarar jag och ler. "How bad was i?" Skämtar han. "Not bad at all, but you seemde quiet" svarar jag lite frågande. "I dont want to leave you here when you're sick" säger han. "Really?"säger jag frågande.jag har fortfarande svårt att vänja mig vid tanken att han vill vara med mig. "Yes, i think your beautiful"säger han lite blygt."thank you"säger jag och tittar leende ner och rodnar. "And i wanted to ask if you were free tomorrow night, i would like to go out and eat dinner with you" säger han och jag får inte fram ett ord, jag öppnar och stänger munnen men det kommer inget ljud. Precis då kommer Maria med mitt mellanmål och stannar upp i dörren. Niall vänder sig snabbt om och blir genast lite blyg. "Oh hi Niall, i didnt know you Where here" säger hon lite chockat. "I just wanted to ask if Becka could follow me out on dinner to morrow?"frågar Niall rakt på sak. "Well...um.. I think it's possible but you have to know about the risks and what big responsibility you would have and it have to be some doctor or nurse with you if something would happened."svarade hon. "I have already thought of that and i understand what im putting myself into."svarar Niall som om det var det självklaraste svaret av alla.
"Well...okay then, Where?" Frågar Maria "and just so you know she must have a wheelchair." Lägger hon till. Jag kan bara tänka på att jag ska gå ut och äta mat istället för på sjukhuset plus att det är med Niall. "A resturant not long from here"sa Niall. "Okay good, what time?"frågar Maria. "I thought about five" svarade Niall. "That's good, or what do you think Becka?" Frågade Maria mig. "Yes, that sounds good."svarar jag fortfarande chockad. "Well i have to go now, see you tomorrow" sa Niall och vinkade lite innan han gick ut ur rummet. Jag väntar en stund så att jag vet att han inte hör. "Herregud! Jag kan inte fatta det!!" Nästan skriker jag. "Jag är så glad för din skull, jag menar det verkligen" svarar Maria och ler mot mig "juste ditt mellanmål" lägger hon till och ger mig brickan som hon hade ställt på ett bord när vi pratade. "Tack" säger jag och känner hur jag nästan svälter. Jag börjar äta och Maria går för att göra dom andra jobben hon har här i London.
Niall's perspektiv:
Jag går ifrån Becka's rum och ler stort och fånigt, jag nästan skrattar. Jag säger hej till alla jag möter och skuttar ut till bilen. Det ska bli så kul imorn, jag vill verkligen ta vara på den tiden vi har. Jag åker hem till mig och gör mat. Jag blir hungrigare och hungrigare när jag värmer nudlarna. Tillslut är dom klara och jag sätter mig direkt och börjar äta. Jag har ätit upp allt på fem minuter och sätter mig sedan i soffan och tittar på tv. Jag hittar tillslut ett bra tv program och börjar titta på det. Efter en stund somnar jag till ljudet av tv'en. När jag bara har sovit i ca tio minuter ringer min mobil. Jag blinkar lite för att vänja mig vid ljuset och kollar sedan på min mobil. Det var Louis som ringde. "Hi" sa jag i luren. "Hi Niall, what are you doing?" Frågar Louis. "Sleeping" säger jag nästan lite surt på grund av att jag blev väckt. "Now??" Frågar Louis. "Yes, now" svarar jag fortfarande sur. "What do you want" lägger jag till. "I had nothing to do so i called you."svarar han ärligt. "Are you serios?!" Frågar jag argt. "Yes, im really bored." Svarar han lugnt. "Do something then" säger jag och lägger surt på luren. Jag kollar klockan och den är tio över sju. Det finns inte en chans att jag kan somna om nu. Jag drar mig upp ur soffan och masar mig till köket. Jag kollar i några skåp efter något gott att äta. Tillslut hittar jag en påse med ostbollar. Jag masar mig ut till vardags rummet igen och sätter mig och äter ostbollar framför tv'en som fortfarande var på. Jag sitter och äter ostbollar till tio och Louis ringer bara en gång till. När jag har ätit upp hela ostboll påsen går jag och borstar tänderna och hoppar sedan ner i sängen för att försöka sova lite iallafall. Jag ligger och tänker på morgondagen i minst två timmar och hoppas att jag inte gör bort mig totalt. Jag funderar på att ge Becka en ros eller något för att göra henne glad. Jag hoppas verkligen inte att hon får något hat, hon har redan gått igenom tillräckligt mycket. Tillslut somnar jag iallafall och drömmer att jag ska hämta Becka men att hon inte finns. Jag vaknar svettig och andfådd halv två men somnar om efter en timma igen och sover oroligt men utan drömmar. När jag vaknar är klockan tio och jag får nästan panik. Jag är lite som en tjej när det gäller att göra sig iordning till dejter och sådant jag måste ha lång tid på mig att tillexempel duscha, klä på mig och speciellt välja skor. Jag använder hela dagen till att göra mig iordning till dejten eller vad jag ska kalla det.
Jag är så ledsen för en sen och dålig del men jag hade ingen inspiration till att fortsätta. Kommentera med idéer till fortsättningen om ni vill. Hoppas att ni är nöjda med en del iallafall.